Kapitel 

Höst 1989 Henriksdalsringen, Nacka

Mattias har den här kvällen vart nära att spotta sin tjej Anki i ansiktet men hejdat sig. Han var inte sån, men han hade blivit väldigt ledsen och känt sig sviken i det grövsta när han fick reda på att gängledarens brorsa Svante hade varit med henne. Han grät inombords men vill såklart inte visa det för alla i stallet. Det fanns nämligen regler i gänget. Och regel nummer ett var att hade man en snygg tjej så var man tvungen att dela med sig om en äldre eller någon med högre rang ville ligga med din henne. Så var det bara. Men att Mattias fått reda på det av andra och inte av henne var det som gjorde att han blev arg. Hon hade väl bara kunnat säga det till honom. Då hade han kunnat försvara deras "heder" genom att utmana Svante i ett slagsmål och på så sätt förnedra tjockisen på samma sätt som de två blev förnedrade när han gjorde anspråk på henne. Mattias var inte rädd för någon när det gällde slagsmål, man mot man. Inte annars heller för den delen. Och att försvara sin och sin tjejs heder är en självklarhet. Men om hon inte ville att Mattias skulle förvara hennes heder så kunde hon dra, för då hade hon valt sida. Fel sida.Festerna i stallet brukade sluta tidigt på morgonen. Den här festen var inget undantag. Mattias har under hela natten bedövat sina sorger i sprit och amfetamin och var fortfarande full när klockan slog 06:00. Festen pågick för fullt och NWA spelas på stereon. 

 Polisen hade varit där ett antal gånger under natten och plockat in många av Mattias kompisar för narkotikabrott och LVU (lagen om vård av unga). Men polisen hade föredömligt låtit festen ha sin gång. Polisen visste nämligen att festen hade fortsatt någon annanstans om de hade avbrutit den, och då var det bättre att alla var samlade i stallet.Gängledaren och Svante samt den stora killen som Mattias har glömt namnet på kommer fram mot honom där han står i ett hörn och blandar grogg till sig och något nedköp till tjej. Tjejen som Mattias kallade nedköpet hette Emma och skulle få den ena groggen. Karin såg väldigt full och hög ut. Hon hade trasiga byxor, fett, blont hår och luktade illa av gammal spya, sprit och något han inte kunde sätta fingret på. Hennes ögon sa ingenting. Ingen mystik, ingen charm. Hennes uttryck var helt tomt. Men Karin var villig och Mattias ville ligga. Alla Mattias kände hade varit med henne, och nu var det hans tur. Hans tur att få klamydia tänkte han. Men de två hann aldrig komma så långt. Emma som skulle få groggen och trettio sekunders kärlek klev lugnt åt sidan när de tre stövlade fram och sa till honom att följa med ut. Mattias sken upp som en sol och tänkte att det var tur att han var packad, för det här kommer göra ont. Men självklart gick han med ut. Mattias hade väntat hela natten på att få ge någon på käften. Att få spöa någon ordentligt och samtidigt få lite stryk själv.
Hela festen stannade upp när de fyra gick mot utgången. Det började tisslas och tasslas. Alla visste vad som skulle ske men ingen gjorde eller sa någonting. Det är så som det fungerar i gäng. Ingen vill hamna i "Bad standing" för att skydda någon som ska få stryk. Eller dö.

När de fyra kom ut på gatan utanför port 111 stod det en bil utanför som Mattias skulle hoppa in i. Han tänkte att det här var något nytt. Det kändes jobbigt och paniken i kroppen började sprida sig i kroppen när Svante och den stora killen satt sig på varsin sida om honom i baksätet. Gängledaren satt sig fram på passagerarsidan. Det är så de brukar sitta när någon blir utesluten ur gänget eller när någon från något konkurrerande gäng skulle "försvinna"
 Anki, tjejen som Mattias har älskat men som han under kvällen hade kallat hora och sagt åt att dö var den som skulle köra. Hon tittade hånfullt på honom när hon hoppade in i bilen. Innan hon vände sig om för att starta bilen och köra iväg så log hon. Mattias tänkte, satan vad hon är vacker. Hennes klargröna ögon och röd-orange hår. Hela hon var som ett väsen. Det pirrade i kroppen när han såg henne. Han blev lycklig av tanken av att han fått vara med henne. Hon var allt det som han ville ha. Full av mystik, sprallig, glad och flummig. Skulle hon bli hans död? Skulle hans liv sluta idag?
Mattias börjar svettas. Inombords så skriker han av obehag och gråter av rädsla, men självklart så visar han inte något. Resan går nedför berget mot Danvikstull och över korsningen mot Lugnets-industriområde. Anki styr bilen genom lugnet mot Sickla. Mattias blir mer och mer nervös. Han försöker prata med Svante men får bara en hård smäll med öppen hand som svar. Blodet börjar rinna från det spräckta ögonbrynet. Ögonbrynet spräcktes redan när Mattias hade frågat varför han skulle hoppa in i bilen när de klev ut från stallet, men blodet hade bara droppat då. Nu rinner det. Att han slår med öppen hand tar Mattias som ett gott tecken. Slå med öppen hand gör man nämligen för att straffet blir mindre vid en eventuell rättegång än om man slår med knyten näve. Så troligtvis ska han inte dö i dag i alla fall. Men en öppen hand gör minst lika ont som en knuten om man gör det rätt.
 Mattias försöker fånga upp blodet med munnen för att inte söla ned sina kläder eller bilen. Han vet inte vart de är på väg. De har kört igenom Sickla, förbi fotbollsplanen som han spelade på när han var lite yngre och fortsatt mot Älta.
När de passerar infarten mot Hästhagen så börjar bilen att sakta ned. Bilen svänger av mot ett stort gult hus som Mattias alltid har trott vart ett ödehus, men det är det inte. Han ser hur det rör sig i ett av fönstren. Han ser hur en familj plockar fram sin frukost. Det är två barn i dagisålder, en kvinna i trettiofemårsåldern i bara nattlinne och en något äldre man iförd endast t-shirt och kalsonger. Mannen ryggar till med skräck i ögonen när han ser bilen genom fönstret, han rycker tag i sin familj och springer bort från fönstret.
 Den stora killen som sitter bredvid Mattias går lugnt ut ur bilen och fram mot huset. Ingen öppnar när han knackar på så han sparkar in dörren. Mattias hör de hjärtskärande skriken på hjälp från barnen och mannen ända ut till bilen. Men allt tystnar tvärt samtidigt som ett par dova smällar ekar från huset. Efter smällarna blir det kusligt tyst. Det tar en liten stund men sen kommer den stora killen ut ur huset tillsammans med kvinnan i familjen. Hon har klätt på sig. Hon har tajta blåjeans och en lite för stor tröja. Hon ser glad ut och hoppar snabbt in i en bil, en svart BMW av senaste modell och åker därifrån med en rivstart. Mattias vet varken ut eller in. Vad fan hände precis där inne tänker han. Nu är han rädd på riktigt och skriker rakt ut. Han vill ha svar på vad som händer? Han får en smäll över det andra ögat. Båda ögonen börjar svullna upp och blöder. Han kan inte längre fånga upp blodet med munnen. Han bestämmer sig för att hoppa på Svante och ta sig loss innan den stora killen kommer in i bilen.
Mattias lyckas trycka till Svante ordentligt över näsan med ett välriktat slag med knytnäven, blodet skvätter på fönstret. Nästa slag tar rakt över käken och Svante tuppar av. De två i framsätet hinner inte reagera och han springer ut. Mattias springer rakt över vägen och ner i diket, över bäcken. Han fortsätter att springa och klättrar upp för berget till den lilla skogen.
Mattias hör hur de skriker på varandra samtidigt som någon följer efter honom. Han svär över att han inte har fortsatt med fotbollen. Han har ingen kondis. Men vad han vet så har ingen av dem det heller. Så om han bara kör slut sig så kan det gå vägen. Den som kan tänkas ha kondis är Anki som han just hade gjort slut med. Hon som tog hans oskuld på hans Mammas födelsedag. Men troligtvis kan han övermanna henne om hon kommer ifatt honom. Men har hon fått med sig ett vapen så kan det gå åt pipan, så han springer för allt vad han är värd. Det enda som snurrar i hans huvud förutom en obeskrivlig rädsla är varför han skulle dö eller misshandlas? Han kan inte förstå. Vad har han gjort eller vad har han sett som han inte fick se? Kan det vara så att de tror att han har snackat om den där skiten som hände med småkillarna från det andra gänget?