Kapitel 

Det är mörkt och kallt i Visby. Kullerstenen är blank och ser hal ut av fukten från havet. Mattias har just slutat sitt taxipass och parkerat bilen vid högskolans parkering som ligger nere vid hamnen i Visby. Det gör han för att få motion. Han bor i en källare på Wallérsgatan som ligger en bit utanför Visby innerstad, och det är bara uppför hela vägen hem. Det är väldigt behövligt med lite motion efter ett 14 timmars pass i taxin.

Det har varit en konstig dag tänker han samtidigt som han börjar gå upp genom Visby innerstad för att avsluta sin dag på det nattöppna fiket som ligger på östercentrum innan han fortsätter hem. Först ringer Gillis som han inte har hört av sen han fick fly från gänget efter att de hade tänkt mörda honom. Gillis berättar att han är på väg till Gotland och vill träffas. Han hade tydligen satt som livsmål att lösa det hemska som skett i stallet. Mattias hade vart med när det hände. Gillis ville veta vad som hänt. Han ville även veta om han hade sett Fredrik. Det var tydligen viktigt, det hade börjat hända massor av konstigheter med alla som hade vart med vid det hemska som hade hänt. Han hade sagt åt Gillis att det inte var någon idé att han kom, för han kunde inte säga något och han hade inte sett Fredrik på säkert 20år.

Han hade fått skyddad identitet efter mordförsöket. Hans gamla gäng trodde att han hade snackat om den hemska händelsen. Men det hade han inte gjort och han ville verkligen inte börja snacka om det nu. Det är bättre att de bara trodde att han har snackat, än att de visste. Han hade på senare år kunnat röra sig mer och mer fritt utan att flytta för jämnan. Han såg sig inte längre över axeln var femte minut. Han var inte konstant nervös. Det var skönt. Hotbilden mot honom hade blivit mindre med åren. Kanske hade de fattat att han inte hade snackat. Eller så satt alla inne. Det bästa som kunde ha hänt var ju att alla hade dött. Men det var inte så troligt.

Eftersom hotbilden hade blivit mindre hade han kunnat flytta hem till Sverige igen. Det var polisen som hade sagt det till honom. De hade inte hört något om honom på åratal. Han hade valt Gotland som ny bostadsort. Han älskade Gotland.

Under kvällen hade han även rammat en soptunna då några kunder hade vart helt galna. Han hade fått en smäll så att han tappade kontrollen över bilen för en kort stund och kört på soptunnan. Han hade känt sig hotad och rädd. En av de galna kunderna var den stora killen som troligtvis skulle mörda honom för 20 år sen. Det var obehagligt när han insåg vem det var. Mattias hade först inte känt igen honom, men när han hade släppt av honom tillsammans med de andra så hade han kommit fram för att be om ursäkt och ge dricks, i ljuset från ostaffärens skyltfönster så hade han känt igen honom.

Han hade blivit så rädd att han inte viste vart han skulle ta vägen. Men självklart hade han försökt att dölja det. Han tror att han lyckades. Mattias undrade om den stora killen hade känt igen honom? Men om han hade gjort det så hade han nog inte levt nu tänker han.

Så här i efterhand så hade det minst sagt vart en omtumlande dag. Nu skulle det bli skönt med en kaffe och fralla innan han gick hem för att sova.

När han har passerade H10 och är halvvägs till Wallersplats där han hade släppt av gänget som den stora killen hade ingått i så hörde han att någon gick bakom honom. Han tittar bakåt och ser bara en skugga som är stor. Väldigt stor. Han blir rädd och skyndar så fort han kan upp för hästbacken. Han förbannar sig över att han har vart så ohälsosam hela sitt liv. Dom där 20-40 ciggen om dagen och den feta maten. Han är arg på sig själv. För han orkar inte springa. Men likt förbannat dreglar han när han passerar ostbutikens upplysta skyltfönster.

Rädslan för skuggan som följer efter honom är nästan obeskrivlig, det isar i hela kroppen. Hans hjärta slår för allt vad det är värt och han andas tungt. Väldigt tungt. Han minns vad skuggan gjorde mot de där pojkarna i cykelstallet för många år sen. Men varför är han här nu? Vad vill han? Tror han fortfarande att han har pratat? Många frågor snurrar i huvudet.

Nu ser han österport. Det är inte långt kvar, vilken lättnad. På öster står det alltid någon taxibil och han är säker hinner han tänka innan han får blodsmak i munnen och känner en obeskrivlig smärta. Han känner smärtan innan slaget träffar vänstra sidan av hans ansikte. Hans kindben och näsa krossas av det första slaget och han svimmar. Han vaknar inte igen. Dom efterföljande slagen mot hans ansikte och huvud dödar honom. Han dör där och då på en kullerstensgata utanför biografen med samma rädsla i kroppen som de där pojkarna i cykelstallet måste haft.

Hans kropp måste ha vetat om att ett slag med en hammare skulle göra ont.