Kapitel

22.03.2021

Även idag får Begat kliva upp tidigt när telefonen ringer.

- Vafann är det nu då? Låt mig sova för i helvete! skriker han när han svarar i telefonen.

  • Hej det är Fia.
  • Varför jobbar du mitt i natten?!.
  • Du behöver komma till Saluhallen nu. Nu!
  • Det har skett ett mord på en taxichaufför. Kom nu!

Begat lägger på luren och rullar ur sängen. Han både äter och sover dåligt så hans kropp börjar säga ifrån. Ryggen värker och lungorna måste hostas igång. När han reser sig börjar allt att snurra. Han tänder en cigarett. Han drar några djupa halsbloss och försöker att koppla vad fia hade sagt. Hade det skett ett mord? Visby är lite för litet för att det ska ske två grova brott under loppet av två dygn eller snarare ett dygn. Vart är Visby på väg tänker han. Jag flyttade hit för att få lite lugn och ro. Inte för att utreda mord och grova våldtäkter.

Att leva ensam har sina fördelar tänker han när han värmer kaffet från igår i en skitig mugg från disken som säkert inte har vart mer än ursköljd på två veckor i mikron. Samtidigt som han värmer kaffet tar han en tugga av pizzan som legat framme sen igår. Eller var det igår han åt pizza? Han kommer inte ihåg men den smakade inte värre än vanligt så han tänkte inte mer på det. Att klä på sig är inga konstigheter då han likt en brandman klär av sig för att lätt kunna klä på sig igen. Hans lägenhet brukar vara ombonad och fin men just nu är han inne i en destruktiv period där han bara jobbar och äter takeaway. Han gör inget i hemmet. Han städar inte. Diskar inte. På sin höjd så spolar han när han vart på toaletten.

Han hamnar i såna här svackor då och då. Det började för ganska många år sen när en av hans bästa vänner blev mördad tillsammans med sina barn i Älta i Stockholm. Han hade vart den första patrullen på plats. Han var ganska ny på jobbet och blev kallad till vad han trodde var ett lägenhetsbråk - tillsammans med en kollega åkte han mot adressen. Begat hade reagerat på adressen då han visste att hans kompis bodde där tillsammans med sin tjej och sina två barn. När de kommit fram så såg dom att dörren var insparkad och att det var hjulspår i gruset på gårdsplanen som att någon hade spärrat med bilen när man åkt därifrån. Det hade känts kusligt på nåt sätt så både Begat och kollegan hade gått ur bilen med dragna vapen. Och en kort stund senare gick dem in i huset och gjorde den fruktansvärda upptäckten.

Nu var han påklädd och klar för att ta sig till mordplatsen. Fia hade hunnit ringa ett par gånger till på de minuter han tagit på sig att värma kaffet. Men Begat stressade inte. Den mördade skulle ingenstans. Han tog med sig kaffet i en termosmugg som hade sett sina bästa dagar. Precis som han själv kände sig. Nödvändig men ful och äcklig. Men han tog det ganska bra ändå då han vet varför han känner sig som han gör. När han mår bra känner han sig snygg och självsäker och kan prata omkull de flesta kvinnor som kommer i hans väg sin röst till trots. Med kaffet i handen och en cigg i mungipan går Begat mot bilen som är parkerad i ett garage. Det är ett klassiskt garage med burar där man parkerar sina bilar. Han hade valt att bosätta sig i ett oroligt område när han flyttade hit. Han gillar att vara nära medborgarna i de utsatta områdena. Nu är han på väg och skriver ett sms till Fia. Där om fem.